Framtidsönskningar
Kort info:
Idag bor jag och Sara i en fin trea som föräldrarna äger och där vi bor med sys.
Men efter snart 5 år tillsammans så känns det helt rätt att byta ner sig till nått mindre som en etta där man helt och hållet får stå på EGNA BEN. Att ekonomiskt kunna betala för allting SJÄLV och att vara helt obunden andra människors ekonomi är viktigt.
Att känna att man klarar saker på egen hand och att få testa vingarna för att se om dom håller är också väldigt nyttigt. Av en sån liten simpel sak utvecklas man otroligt som människa och fungerar ännu bättre tillsammans med allt ansvar som kommer.
Så därför ligger det högst upp på listan men är väl också tyvärr längst ner ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
Kort info:
Idag jobbar jag kvällar med sälj.
Ur jobbsynpunkt har detta året inte direkt vart ett bra år. Dock så har jag goda förhoppningar om att hitta ett nytt jobb. Men det är ganska svårt att hitta både där man trivs och får det rätt bra rent ekonomiskt.
Men ett heltidsjobb hade släppt en stor tyngd från axlarna eftersom jag är en sparare som gärna inte slösar pengar och snabbt bygger på mig en besparing . Och som framförallt tyngs ner när jag inte kan leva utan att någon annan är inblandad.
Men trots detta så ser jag väldigt ljust på möjlighet till heltidsjobb inom kort. Det är en hög prio som jag arbetar hårt med.
3.Resa
Under 5 år med Sara har vi inte ens varit utanför norden tillsammans.
Det hoppas jag att det blir ändring på till nästa år. Trots att det är mycket man vill lägga pengar på så måste man tänka på den egna hälsan också och att under kommande år få åka iväg på ett resmål till nått varmt land ligger även det högt upp på listan. Men det går självklart hand i hand men hur ekonomin ser ut.
Kort info:
Man ses för sällan
Detta är något som jag verkligen vill ha HÖGST UPP på listan och inte som nummer 4. Man det är som det är. Men jag saknar självklart släkt och vänner utspridda i landet som man inte kunnat träffa p.g.a. ekonomin i år. Men framför allt är det FAMILJEN som jag tänker på mest. Att växa upp med sin morsa bror och syster och leva med dagligen till att träffa dom alltifrån 0-2 gånger per år är väldigt tufft och ännu svårare utan ekonomi.
Så nästa år skall jag försöka ta mig ner 1-2 gånger minst för att träffa syrran brorsan och morsan som jag saknar så! För att inte glömma Freja och Eddie som jag är stolt farbror till som växt till sig sedan jag va där på dopet för ett och ett halvt år sen. SKÄRPNING!
5. körkort/bil
Det är en självklarhet att ha ett körkort innan jag blir 25 år. Men jag vill gärna skaffa innan det. Att åtminstone ha körkortet (som jag tänkte ta första dagen jag fyllde 18) är sannerligen på tiden.
Länge leve den gyllene generationen
Idag så fick jag nämligen en förståelse att jag ännu en gång tar saker för givet. Det är nämligen så att jag sitter o mejlar en hel del, speciellt just nu när man söker jobb. Och för inte så länge sen så hade jag en underbar student som var fylld av glädje, och nu så ska jag skicka mina tack-kort. Så efter jag hade varit på arbetsförmedlingen och uppdaterat mig så lunka jag in till centrum och bestämde mig för att köpa 13 frimärken eftersom jag ändå hade tid att fördriva. före i kön stog två andra, En medelålders blond kvinna som skulle skicka ett paket och en äldre dam som skulle ge bort en vacker lila blomma, eller om hon helt enkelt skulle behålla den för sig själv.
Hur som helst så var det snart min tur och jag tog upp en tjugolapp och strök den mellan fingrarna och skakade på mitt högra ben för att höra alla mynt i fickan skramla så vackert i väntan på mer spänning i livet. Tillslut var det min tur och jag sa att jag ville ha 13 frimärken. hon gjorde iordning och jag räckte fram 20:an och stirrar smått argt på mig och stirrar på skärmen där det står 71.50. Jag spärrar upp mina ögon och gnuggar två gånger till för att se så att det inte är nattens dåliga sömn som försöker ställa till det. Men efter en stunds gnuggande kommer jag fram till att det står 71 kronor och 50 öre. Jag skrattar till och tittar mig omkring, var har dom gömt kameran nånstans? jag tittade mig snabbt omkring för att se någon programledare hoppa fram i ful kostym och kunna ropa där fick du. en dålig B-verision av "Punke'd" eller "Smile, You're on the Candid Camera!" Haha By the way kollar faktist på det just nu. riktigt kul faktist :)
♦http://www.youtube.com/watch?v=xvWHGVbvd5Y&feature=related♦ &
♦http://www.youtube.com/watch?v=lYiEF6KCXvA&feature=related♦ (haha japansk verision av "Smile, You're on the Candid Camera" se hela jag tycker dom är roligare än Amerikanska.)
Så när jag väl insett att det inte var ett dåligt humorprogram som försökte luras så vände jag återigen blicken mot tjejen i kassan som inte alls såg road ut och provade ännu en gång att räcka fram min vackra 20 lapp. denna gången harklade hon sig och såg ut som att hon önskade att frimärkerna var som vassa metallskivor som hon ville trycka in i halsen på mig och sa strängt 71.50 kostar det annars kan du gå nu! Jag försvann ännu en gång in i drömmarnas land och undrade om jag skulle utesluta min ide om att det var en humorprogram och om jag gjorde bort mig kunde jag alltid säga till kassörskan att hon gjorde ett så trovärdigt intryck på mig. för nu var hennes ansikte rosenrasande och färgerna i hennes ansikte skiftade färg vilket faschinerade mig totallt. men ur mina funderingar drog jag mig ur och tog irriterat upp plånboken och slängde fram en 100 lapp och fick 28.50 tillbaka och mina 13 frimärken. Även när jag fått mina frimärken och fått mina pengar hoppades jag fortfarande att ett filmteam skulle trycka upp en fet kamera i ansiktet och hysteriskt filma mina näshår och säga att det är klart det bara kostar runt 20 kronor och att allt var ett skämt. Men mina förhoppningar var förgäves och jag fick gå ifrån bitter och förvånad.
Och ja, jag är ännu förvånad 71.50 för 13 frimärken när jag hade kunnat mejla 113 mejl om jag ville utan att bry mig om dessa priser, och det var ju bara frimärkerna! Men det var ju dock inte kassörskans fel men de som säger att det var bättre förr ska man nog ta med viss måtta. För jag ska aldrig mer köpa frimärken om jag verkligen inte måste. Inte trodde jag för en vecka sen att jag skulle skriva ett långt inlägg om att jag köpte frimärken men jag kan inte fatta att det är så dyrt idag att kunna skicka brev. Jag vill nästan påstå att det är sjukt. Så ska ni köpa frimärken nån dag så ta med er den stora plånboken. /Spankz
Den tionde juni år 2008 © Spankz.blogg.se
Jag vaknar med ett ryck, huvudet känns tungt och kroppen känns skakig.
Jag vill inte upp, jag vet att det väntar på mig, det har varit dags ett bra tag nu och nu kan jag inte längre förneka det eller gömma mig för det, tiden är ikapp och det är med tunga steg jag tar mig ur sängen och tittar på den gråaktiga killen i spegeln som med tomma ögon stirrar tillbaka. Du har betytt så mycket för mig och många minnen flimrar förbi när jag för sista gången öppnar dörren med dig och tittar mig om, och går ut. Det har alltid varit du och jag och nu kan vi inte längre göra något min vän. Att våran tid skulle vara endast fram till idag har vi vetat länge. Men idag är det slut.
Det är en molnig dag och inte ens fåglarnas sång kan få mig att vakna till och resan går så fort att jag först vaknar till av ett bromsande gnissel och känner hur mitt huvud trycks framåt i ett ryck och dörrarna från tåget öppnas. Konduktören gör klartecken och dörrarna stängs och tåget åker vidare. Kvar står jag mitt i ett vindkast som skapas av tågets metalliska kurvor som drar med sig grus som känns bakomögonlocken och tårkanalen fylls och händerna gnuggar och försöker med all kamp få bort hotet som brinner under ögonlocket och svider men som tillslut ger med sig och försvinner spårlöst bland alla naturens explosiva atomer.
Mina fotsulor dras mot asfalten och och doften av eldning når mina känsliga näsporer som genast tar upp lukten i systemet och försvinner ur mina tankar när jag krossar en kaffemugg från pressbyrån under skon och går tyst vidare.. Efter några hundra meter är jag framme vid porten. Jag känner avsky och sorg och knyter hårt högerhanden och går in.
Tiden står inte stilla, allt går på som vanligt och allting går på rutin för alla. Jag kollar på klockan och förstår att det verkligen är sista stunden nu. Jag samlar mod och tar våghalsiga steg, ett efter ett och skorna ekar mot de ihålliga väggarna och studsar kors och tvärs över hela området. Jag kommer fram till en trappa och skorna dras mot trappstegen så att dom precis når över trappstegen med halva sulan utanför. 20 steg kvar tills avsked tänkte jag. Svetten låg i pannan på mig och bara väntade på att få ringa över och slingra sig lägst mina röda kinder smatidigt som hjärtslagen slog hårdare och hårdare för varje steg.
T i o
N i o
Å t t a
S j u
S e x
F e m
F y r a
T r e
T v å
E t t
Jag stannade upp, hela marken verkade röra på sig okontrollerat under mina dallriga fötter och tankarna flög förbi mig och jag började verkligen undra Vad jag hade gett mig in på! Mina andetag kändes riktigt tunga och jag kunde inte längre se någon väg tillbaka. Allt var mörkt och tungt och en tjock dimma tryckte mig mot platsen där din vackra glans skulle sprida sig. Jag möttes av vakten, det är dags sa han.
Nu var det bara sista avskedet kvar. Jag såg på dig, jag höll om dig en sista gång och tog ett tyst farväl. Du sa ingenting alls. Vad fanns det att säga? Vi båda sög åt oss av de sista nakna sekunderna med varandra och en sista värme gdelades passionerat. Nu var stunden kommen som vi hade väntat på. Vi skildes åt och jag såg dig föras in i rummet. Det var sista gången vi sågs och jag vände mig om och gick.
